De mänskliga rättigheterna och barnens rättigheter

Med de mänskliga rättigheterna avses de rättigheter som hör till var och en människa. Varför och hur ska man undervisa om mänskliga rättigheter?

Mänskliga rättigheter avser de grundläggande rättigheter som tillhör varje människa. De är lika för alla och gäller överallt. De mänskliga rättigheternas viktigaste uppgift är att trygga ett människovärdigt liv för envar.

Den nuvarande människorättslagstiftningen tog form efter att FN grundades (1945) den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs (1948).

Rötterna till de mänskliga rättigheterna sträcker sig ändå mycket längre tillbaka i tiden, ända till upplysningstiden. I varje religion och kultur återfinns också rättigheter till allmän välfärd och trygghet. Respekten för mänskligheten utgör således ett universellt värde.

Den rättsliga utvecklingen påskyndades framförallt av de stora världskrigen och nazisternas förföljelse av olika människogrupper. Efter kriget ville det internationella samfundet skapa överstatliga mekanismer för att undvika att något liknande skulle hända igen.

I dag är de mänskliga rättigheterna en del av den internationella rätten och de stater som förbundit sig vid dem förpliktas att se till att konventionernas innehåll följs på nationell nivå. Verkställigheten av konventionsbestämmelserna följs också upp kontinuerligt.

Läs mera (på finska): ihmisoikeudet.net

“Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.” FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 1.

Förenta Nationerna antog år 1948 den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som garanterar varje människas rätt till ett människovärdigt liv. Förklaringen var den första internationellt godkända handlingen som stipulerar de viktigaste rättigheterna för alla. Efter förklaringen har en rad människorättsliga konventioner slagits fast säväl av FN som av lokala organisationer, där förklaringens artiklar preciseras. Dessa konventioner är juridiskt bindande för de stater som ratificerat dem.

De mänskliga rättigheterna har utformats framförallt för att skydda individen och avsikten med dem är att trygga de grundläggande förutsättningarna för ett skäligt liv för envar samt att säkerställa personlig frihet.

Rättigheterna är lika för alla och gäller överallt oberoende av personens ursprung, ställning, åsikt, kön eller någon annan orsak.

För att garantera rättsskyddet i synnerhet för personer i sårbar ställning har man därtill godkänt särskilda konventioner. Sådana grupper är bland annat barn, kvinnor, personer med funktionsnedsättning och minoriteter.

Kön är fortfarande på många håll ett betydande hinder för genomförandet av de mänskliga rättigheterna. År 1979 antog FN den så kallade kvinnodiskrimineringskonventionen, vars syfte är att hindra diskriminering av kvinnor, all slags våld mot och frihetsberövande av kvinnor. Finland anslöt sig till konventionen år 1986.

Var tionde människa har en funktionsnedsättning av något slag. Personer med funktionsnedsättning utgör i dag världens största och mest diskriminerade minoritet. FN antog år 2008 konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vars syfte är att säkerställa icke-diskriminering och delaktighet av personer med funktionsnedsättnng. Finland anslöt sig till konventionen år 2016.

Diskriminering på grund av hudfärg, etniskt ursprung, nationalitet eller härkomst är en vanlig människorättskränkning. FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering trädde i kraft 1969 och strävar efter att avskaffa rasdiskriminering och garantera skyddet av särskilda folkgrupper. Finland anslöt sig till konventionen år 1970.

För att trygga rättigheterna för ursprungsfolk antog FN:s specialorganisation ILO (Internationella arbetsorganisationen) år 1991 en deklaration om ursprungsfolkens rättigheter som definierar minimikraven vad gäller rättigheter för ursprungsfolk och stamfolk. Samerna är ett ursprungsfolk i Finland men Finland har inte anslutit sig till denna konvention.

Barnets rättigheter

Enligt konventionen om barnets rättigheter är varje människa under 18 år ett barn. Konventionens strävar efter att trygga förutsättningarna för ett gott liv, garantera trygghet och omsorg samt särskilt skydd för alla barn i världen. Konventionen antogs 1989, Finland anslöt sig till den 1991.

De fyra huvudprinciperna för barnkonventionen är:

  • barn ska behandlas likvärdigt och ingen får diskrimineras (artikel 2)
  • barnets bästa ska alltid komma i främsta rummet (artikel 3)
  • varje barn har rätt att leva och utvecklas (artikel 6)
  • barnets åsikter ska respekteras (artikel 12)

Statens uppgift är att se till att barnets rättigheter förverkligas fullt ut i allt beslutsfattande och i barnens vardag.

Sammanfattning av barnets rättigheter (på finska)

Människorättsfostran

Människorättsfostran är all sådan utbildning, fostran och information som strävar efter respekt för, ökad kunskap om och förståelse för de mänskliga rättigheterna samt syftar på att stärka individer, grupper och samfund. Avsikten är att uppmuntra var och en att fungera på ett sätt som främjar de mänskliga rättigheterna.

Konventionen om barnets rättigheter förpliktar även de anslutna staterna att ordna människorättsfostran. Alla som jobbar med barn ska känna till innehållet och skyldigheterna i konventionen och de bör fungera på ett sätt som främjar barnets rättigheter.

I sista hand siktar människorättsfostran till att förebygga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att förstärka den globala människorättskulturen.

Läs mer (på finska): ihmisoikeudet.net

Varför och hur borde man undervisa om mänskliga rättigheter?

Skolor, läroanstalter och lärare spelar en central roll för undervisningen om mänskliga rättigheter och för att skapa en verksamhetskultur som utgår från de mänskliga rättigheterna. Skolans verksamhetskultur ska basera sig på respekten för och främjandet av de mänskliga rättigheterna. Även grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen, som trädde i kraft 2015, förpliktar skolan att främja förverkligandet av de mänskliga rättigheterna.

Främjandet av de mänskliga rättigheterna kan börja med små gester i vardagen, alldagliga möten och hänsynstagande av andra. Större teman kan kopplas till undervisningen i olika läroämnen och innehållet i de mänskliga rättigheterna kan integreras i det dagliga skolarbetet.

Pedagogerna bör aktivt fundera på hur de mänskliga rättigheterna syns i skolans vardag och verksamhetskultur samt konkretisera barnets rättigheter ur elevernas synvinkel på ett förståeligt sätt i all verksamhet som sker i skolan.

Målet med människorättsfostran är att stöda barns och ungas delaktighet i sitt eget samhälle och erbjuda dem verktyg för att bli aktiva aktörer i en global värld.

Att känna till historien om de mänskliga rättigheterna och barnets rättigheter, liksom de värderingar, normer och verksamhetsprinciper som stipuleras i rättigheterna, ger en god grund för människorättsfostran. När individen känner till sina egna och andras rättigheter har han eller hon lättare att respektera och verka till fördel för de mänskliga rättigheterna.

Undervisning och lärande om mänskliga rättigheter genomförs alltid med respekt för lärarens och elevernas rättigheter. Det är viktigt att handledaren känner sin grupp och alltid beaktar de enskilda individernas särdrag. Fundera gärna också ut inspirerande och inkluderande metoder för hur människorättsfostran kan omsättas i praktiken. Genom olika övningar kommer innehållet närmare elevernas vardag.

Under lektionerna kan de mänskliga rättigheterna behandlas till exempel genom aktuella nyheter och utifrån de ungas egna observationer. Reflektion och samtal gör det lättare för eleverna att hantera kunskapen och utvärdera förhållandet mellan orsak och verkan i olika situationer. Aktiva metoder och dramaövningar å sin sida sporrar till empati och förståelse då eleverna tvingas sätta sig in i en annan persons situation.

Metodexempel: Människorättsbingo

Utbildningspaketet har planerats av Amnesty International, Ihmisoikeusliitto, Interpedia, Plan International Suomi